Svenska Dagbladet
2012-02-15 · Betyg: 5/6
Flykten från tomt pladder till naturens berikande språk... en gitarrslinga hastar förbi, bildar upptakt. Gitarren berättar också den, ord vägs mot toner i en helgjuten, starkt poetisk, orkestrering. Ola Sandström är en ypperlig instrumentalist och lyhörd tonsättare vars gestaltning bärs av en stram dramatik där tanken väger tungt i ett tilltal utan åtbörder. Här uppenbaras för mig likheter mellan Tranströmers dikter och, den förvisso vassare, Dagermans dagsedlar i tidningen Arbetaren – en knivskarp insikt, förmågan att blixtbelysa orsakssamband, vardaglighet och svarta bråddjup, galghumor. Allt detta förmedlar Ola Sandström med tillskott av Petter Erikssons kontrabas i ett musikspråk som är både klassiskt och nutida.
– Ingrid Strömdahl
Nöjesmix
2012-01-25 · Betyg: 4/5
SANDSTRÖMS SANNDRÖM
Hur ofta lyssnar du på texterna när musik når dina öron? Vad är det som får dig att ens lägga märke till dem; sångarens manér, sångens skönhet, det udda i rösten, tungans vägande av ordens bokstavskombinationer? Ola Sandström är gitarrpedagog och har bland annat studerat kammarmusik i tre år. Det är tio år sedan hans resa mot Eldklotter inleddes. Vid ett besök av Tomas Tranström på Mälardalens högskola, där Ola studerade, fick han chansen att framföra några tonsättningar av Tranströmers dikter. Västerås stad uppmärksammade det hela och gav honom ett stipendium att fortsätta. Det gjorde han och nu har 20 spår signerade Sandström/Tranströmer blivit mer än en dröm. De släpps på Kakafon två månader efter Nobelpriset tilldelades vår store samtidspoet.
NÖJESMIX KOMMENTERAR
Vad Ola Sandström egentligen har musikaliskt kommer inte fram på Eldklotter. Det här är en skiva där Tranströmers texter ligger allra främst. Vissa stråkinslag förekommer, men det är den nakna gitarren som respektfullt tillbakalutat ackompanjerar dikterna. De har i de flesta sjungits in improviserat varefter harmonier och musik har fungerat som pålägg i efterhand. "På så sätt har musiken anpassat sig efter texten. I andra fall har jag jobbat utifrån stämningar och ackordsföljder som understryker min egen musikaliska upplevelse av dikten" säger Ola Sandström själv. Dikt. Musik. En röst. Tröst.
– Fredrik B Nilsson
Sydsvenskan
2012-02-08 · Betyg: 4/5
Nu hoppar alla på Tranströmervagnen. Men den här mannen har åkt där länge och höll inne sin skiva, ville inte bli en lycksökare under Nobelfesten.
Ola Sandström har satt musik till kortare dikter från nästan hela Tomas Tranströmers produktion. Verserna är inte lättgreppat symmetriska som vanliga sångtexter, men Sandström har ändå lyckats skapa harmoniska, organiska melodier. Känslan av harmoni i själva dikterna har knappast skadat heller.
Sandström är en känslig sångare, han hittar utan stora gester rätt läge och tonfall för varje Tranströmerbild. Orden får skina utan konkurrens, omfamnade av bara Sandströms återhållet virtuosa gitarr (som kan röra vid både blues och fado) och en tillfällig kontrabas.
Bästa spår: Allegro.
– Håkan Engström
Nerikes Allehanda
2012–02–03 · Betyg: 4/5
I tio års tid har Ola Sandström arbetat med att tonsätta dikter av Tomas Tranströmer. Allt började egentligen med att de båda möttes på Mälardalens högskola 2002. Ola som var student där framförde då sina två första tonsättningar av Tranströmers dikter.
Gensvaret från poeten och hans hustru Monica gjorde att han inspirerades att fortsätta. Sedan dess har det blivit några nya tonsättningar varje år, tills det fanns material till ett helt album. Och just när han skulle gå in i studion för att spela in det meddelades att Tranströmer hade fått Nobelpriset. Snacka om tajming!
Ola Sandström är från Västerås, där ju Tranströmer också bodde under en stor del av sitt liv. Sedan 2003 är Ola bosatt och verksam som vissångare i Stockholm.
Skivan innehåller 17 tonsatta dikter. Tranströmers koncentrerade stil gör att de flesta visorna är korta, mellan en och två minuter långa.
Flera av Tranströmers mest kända och älskade dikter finns med, som "Allegro", "Madrigal" och "Romanska bågar". Sandström har beskrivit hur han improviserat fram visorna, låtit ackord och melodik anpassa sig efter texten.
Det jag gillar mest är att han lämnar mycket luft mellan stroferna, så att man hinner ta in och smälta Tranströmers mångbottnade formuleringar. Mellanrummen fylls med eminent gitarrspel.
Gitarren är Ola Sandströms huvudinstrument. Det märks. Han trakterar den med god teknik och känslig hand.
Rösten är mjuk och naturlig, dock inte utan karaktär. Stilarna varierar från schubertska tongångar över blues och bluegrass till lättlyssnad vispop. Variationsrikt och värmande för själen i vintermörkret.
– Måns Uggla
"På samma sätt som dikten ibland strävar mot ett ouppnåeligt mål att bli
till musik, lika ouppnåeligt kan det kännas att göra en tonsättning till ett
med dikten. Därför har jag i många fall sjungit dikterna improviserat och
lagt till harmonier och ackompanjemang i efterhand. På så sätt har musiken
anpassat sig efter texten. I andra fall har jag jobbat utifrån stämningar
och ackordsföljder som understryker min egen musikaliska upplevelse av
dikten".
